Fördöma religiös politik?!

Dagen rapporterar idag om att kyrkornas världsråd, Vatikanen och Evangeliska Alliansen har kommit överen som etiska riktlinjer för missionärer. Det är intressant eftersom etiken här blir en slags allmän hållning som dras ur ett teologiskt sammanhang. En slags allmän etiskt hållning. Det intressanta är ändå hur teologisk färgad en av riktlinjerna är. Det handlar om riktlinjen om religionsfrihet. Det lyder

"Alla har rätt att offentligt får berätta om sin tro, få praktisera den - och byta den. När någon religion används för politiska ändamål, eller om religionsförföljelse förekommer, så bör kristna fördöma det."

Mycket märklig förmulering. Jag hade förstått den om det hade stått "partipolitiska ändamål". Som det nu står betyder det alltså att de kristna i ex. Nordkorea, Irak, Kina eller liknande länder inte får använda sin tro som motivering för att ett förändrat statsskick. Det betyder alltså att John Newton gjorde fel som i sin tro hittade motivationen att verka för ett avskaffande av slaveriet. Eller att Martin Luther King Jr. utgick från sin trosövertygelse för att verka för allas lika värde i USA.

Men det kanske inte var politik?

Undrar hur den kristna högern resonerar om denna punkt i de etiska riktlinjerna?

För vidare resonemang om politik och religion se Josef Bengtssons senaste blogg.