Fredrik diskuterade nyligen i en blogg frikyrklig och evangelikal teologis problematiska förhållande till auktoritet. En annan vanlig brist inom samma typer av teologi är ointresse för filosofisk-systematisk reflektion över sitt eget tänkande. Man säger sig bara följa Bibeln. Men man reflekterar lite över hur man ”konstruerar” Bibeln som en helhet, vilka ontologiska och systematiska implikationer ens läsning av Bibeln kan ha, hur de olika delarna kan tänkas hänga ihop, vilken roll kristna och andra traditioner, tänkesätt, kunskapsanspråk och praktiker har för hur man läser Bibeln, formulerar sin teologi och lever sitt liv. Det kan vara en av flera orsaker till att frikyrklig och evangelikal teologi uppvisar så lite kreativitet inom s k systematisk teologi. Den mer konservativa evangelikala teologin tenderar ofta karaktäriseras av apologetik och gränsdragningar. Man sätter upp gränser för den rätta tron, listar det man måste tro på. Och den egna specifika kyrkliga traditionen tas bara för given.
Motreaktionen inom en sådan tradition blir att man ifrågasätter dessa listor och hävdar att det ena eller det andra inte finns i Bibeln. Och man kan, som Jonas Lundström som Fredrik diskuterade, säga att det viktiga är det praktiska livet, inte vilka läror man har. Men det är en falsk motsättning. Så kan man bara säga om man har en annan verklighetsuppfattning där t ex treenighetsläran inte har någon funktion. Om Jonas talar om Jesusefterföljelse som en kamp mot ”systemet” så har han, explicit eller implicit, medvetet eller omedvetet, en teori om vad ”systemet” är som inkluderar bl a metafysiska, historiefilosofiska, ekonomiska och sociologiska övertygelser som inte är självklara. Om han hävdar att Jesus är viktig behöver han en teoretisk reflektion som inte bara motiverar hans speciella konstruktion av Jesus utan också ger skäl varför vi ska följa Jesus, om det nu inte bara är av nostalgiska och emotionella skäl, vilket det är för många. Sådana skäl ger treenighetsläran, som ju bara drar ut implikationerna av vad vi finner i NT, att de första kristna tillber Jesus, att de säger att de möter Guds egen verklighet i hans liv, att de finner frälsning i honom. Därav följer en hel verklighetsförståelse, ett sätt att se tillvaron, och vi lever i den värld vi ser.
/Arne





