Jag sitter precis och skriver en text till en konferens. Texten handlar om hur kyrkan kan förställa sig "kristen ungdom". Jag använder mig av poststrukturalistiska teorier (på ett mycket fritt och kreativt sätt...). I dessa spelar tanken om disciplinering en viktig roll. Michel Foucault skriver bl.a. i sin Övervakning och straff om hur kyrkan blir en del av den allmänna disciplineringen. Disciplineringen sker egentligen omärkt genom att våra värderingar uttrycker sig i hur vi handlar - det blir liksom vattnet vi simmar i och utgår ifrån. Helt enkelt det som uppfattas vara normalt. Mot bakgrund av det är det skrämmande läsning i DN idag. Två tredjedelar av alla gravida som får kunskap om att det bär på ett barn med Downs syndrom väljer att göra abort. Vad säger det om vårt samhälles värderingar? Hur kan kyrkan vara en gemenskap som faktiskt kan föreställa sig människor med funktionshinder som en gåva från Gud?
(Ps. jag vill passa på att uppmärksamma en god vän - Jesper Tottie - som är en människa med stor förmåga att vända på perspektiven - tyvärr bloggar han inte. Men läs det här så förstår ni vad jag menar!)
Posted by Fredrik Wenell
Fredrik Wenell, Teol dr, lektor på Örebro Teologiska Högskola i Tros- och Livsåskådningsvetenskap. Arbetar också som konsulent på Sveriges kristna råd i frågor som rör barn och ungdomar. Han har varit pastor inom Evangeliska Frikyrkan (Hyllie Park Kyrkan, Malmö och Johanneskyrkan, Linköping) i knappt tio år.
Fredrik Wenell, PhD in Systematic Theology and World View Studies, lecturer at Örebro School of Theology and works as advisor in questions about Children and Youth work at Swedish Church Council. He has been a pastor in Evangelical Free Church (InterAct) for ten years.
