Humanisterna på korståg

Det är alltid viktigt med kritik och ifrågasättande även inom den egna tron. Idag har humanisterna en artikel i DN som predikar det sekulära samhället. Det finns många riktigt bra delar i artikeln. Ingen vill ha ett samhälle som bygger på religion. Vi som står bakom denna blogg vill inte heller ha ett samhället byggt på kristna värderingar. Däremot vill vi i likhet med både baptister på 1800-talet och de radikala reformatorerna på 1500-talet har religionsfrihet för alla. Notera att baptisternas förgångare förspråkade detta redan på 1500-talet! Denna tradition vill vi föra vidare. Jag blir dock lite rädd för det som humanisterna framför eftersom det låter så fundamentalistiskt.

Jag är lika rädd för religiös som sekulär fundamentalism. Framförallt på tre punkter:
1/ De gör ingen skillnad mellan religioner. Det verkar som de tror att alla religioner säger samma sak. Det är oupplyst, korkat och rent felaktigt. Grundregeln i alla samtal är att göra skillnad mellan fenomen. All religion är inte korrumperad men där den är det skall den självklart kritiseras.
2/ Man måste göra skillnad på sekulär stat och samhälle - vilket de inte verkar göra. Se den lysande artikeln i Uppsala Nya Tidning - klockrent. Vi kan eller vill inte ha ett samhälle rent från religion eftersom vi då har en diktatur eller i varje fall en förtryckande stat.
3/ Hur skall man kunna stå ensam och bara följa sin egen tanke? De skriver: "Det sekulära samhället bejakar mångfald – men olika kulturella uttryck och levnadssätt är eftersträvansvärda bara om de är fritt valda av alla inblandade. Om kollektivets identitet värderas högre än individens rättigheter, blir hyllandet av mångfalden i praktiken inget annat än ett försvar för olikheter mellan grupper med ett samtidigt krav på likriktning och tvång för individer." Det intressanta är att de gör det som grupp och de tycker lika. Min poäng ingen står ensam och därmed står ingen fri - frågan är bara under vilken påverkan vi alla står. De är inte så unika som de tror... Det viktiga är att vi kan välja vilken gemenskap vi vill vara med i och att veta att vi alla är med i en eller annan grupp, medvetet eller omedvetet. Detta har den kristna radikala reformationen alltid vetat och därför alltid bejakat mångfald. John H. Yoder skriver: "Communities which are genuinely voluntary can affirm individual dignity without enshrining authorizing lordship or establishment. The alternative to arbitrary is not established authority but an authority in which the individual participates and to which he or she consents. The alternative to authorianism is not anarchy but freedom of confession." (The Priestly Kingdom, s 24-25) Den slutsaten kommer inte ur en humanistisk hållning utan ur en reflektion över vad det betyder att följa Kristus mitt i vår värld.