Blogg

Idag sitter jag och förbereder en predikan om "Gud och lidandet". Ögnade då igenom C.S Lewis bok "Anteckningar under dagar av sorg". Fastnade vid ett citat som jag många gånger funderade över första gången jag läste det och en tid därefter. Lewis skriver: "Om man nalkas honom som en väg i stället för ett mål, som medlet istället för syftet, då nalkas man honom i själva verket inte alls."(s 87)

43”You have heard that it was said, 'You shall love your neighbor and hate your enemy.' 44But I say to you, Love your enemies and pray for those who persecute you, 45so that you may be children of your Father in heaven; for he makes his sun rise on the evil and on the good, and sends rain on the righteous and on the unrighteous. 46For if you love those who love you, what reward do you have? Do not even the tax collectors do the same?

Enligt en artikel i Dagen har en del i KD börjat ändra politik angående familjen. Det är väl inte speciellt uppseendeväckande. Det är oftast de som har makten som har tolkningsföreträde. Därför var det bara en tidsfråga innan det skulle ske inom KD (och inom kyrkan). Tuve Skånberg reagerar starkt på detta (vilket väl inte heller är så förvånande).

I en artikel i Dagen påpekas att "utbildningsminister Jan Björklund vill se hårdare tag mot skolor som ägnar sig åt religiös indoktrinering och som sätter för höga betyg." Det ligger väl något rimligt i detta. Samtidigt undrar jag varför det sällan nämns något om sekulär indoktrinering. Jag undrar om inte Sverige mer är en sekularistisk stat, dvs. en stat som ger ateism tolkningsföreträde. Då finns nämligen inte någon sekulär indoktrinering eftersom det är den självklara utgångspunkten.